Snö och berg, till sol och hav

Skrivet av Christopher klockan 16:37 — tisdag, februari 6, 2007
Var ett tag sedan jag skrev, men har inte riktigt haft ork att sitta så mycket vid internet. Sedan djungeln har vi hunnit vara i Salinas, Bahia de Caraquez samt Canoa. Salinas var helt underbart. Byn ligger i bergen, norr om Guaranda, och har sedan början av 70-talet utvecklats enormt. Det var då en missionär från Italien kom dit och hade en ide om att starta upp småföretag runtom byn. Iden är ganska lik Muhamed Yunus Grameen Bank som fick Nobels fredspris senast.

Ett antal kooperativ inom fotbollstillverkning, garn och ull, kläder, choklad osv fanns i den by som vi besökte. Chokladtillverkningen var intressantast eftersom överskottet där gick till ett utbytesprogram för fattiga ungdomar från indianbyar i djungeln och bergen, svarta uppe från kusten samt andra ställen runtom i Ecuador. Ungdomarna får komma till Salinas, ges mat och husrum samt utbildning från ett till sex år, för att sedan återvända till sina byar för att kunna dela med sig av sin kunskap och utveckla samhället.

Förutom besöken på de olika verkstäderna, fick vi även chansen att bestiga (nåja) ett berg. Chimborazo, som i själva verket är en vulkan, mäter drygt 6300 meter över havet och är således Ecuadors högsta berg samt den punkt på hela jorden som är närmast solen (med tanke på att den ligger vid ekvatorn). Vi gick dock ingen längre bit, utan började på 4800 meter över havet och vandrade till 5000. Som sagt inte så långt, men det var ändå bland det jobbigaste jag har varit med om. Luften är så tunn och man blir trött efter bara några steg. Att det blåser, snöar for fullt och att man inte kan se mer än 20 meter framför sig underlättar ju inte precis. När det är klar sikt ska man kunna se ända till kusten, men den turen hade visst inte vi.

Efter Salinas hyrde vi en buss och begav oss till kusten, och Bahia de Caraquez. Staden, som tidigare var ett riktigt turisthak och en av de viktigaste hamnarna, har inte riktigt hämtat sig sedan el Niño sköljde över staden 1998. Kort därefter fick staden genomlida en jordbävning, och man kan förstå att turister har dragit sig för att åka dit efteråt. Ännu en katastrof som däremot orsakades av människans hand, var skövlingen av Mangroveskogen som medförde sedimentation och att den biologiska mångfalden minskade radikalt. Efter alla problem har man dock satsat lite på att få en ekologisk prägel. Begreppet “eco-ciudad” (eko-stad) myntades, och huvudansvaret har paret Nicola Mears och Dario Proaño.
De startade även i slutet på 80-talet en organisk farm i närheten av staden. Där har de utvecklat flera gårdar som även drivs med hjälp av volontärer som vill lära sig mer om hållbar utveckling och jordbruk i allmänhet. Nicola var vår guide under våra två dagar i Bahia de Caraquez. Första dagen fick vi vara med om guidning runt om i staden (så kallad eco city-tour), men själv tycker jag inte att det var speciellt givande. Jag fick ingen riktig ide om hur staden egentligen arbetade för mer ekologiskt tänkande, mer än information till invånarna,lite källsortering på marknaden, viss pappersåtervinning, samt cykeltaxis (fanns även vanliga taxis så klart). Fast jämfört med andra städer vi besökt var det i alla fall mindre skräpigt på gatorna och det är nog just i relation till resterande Ecuador som man bör se på begreppet “eco-ciudad”. Andra dagen var dock mer lärorik. Även om den organiska räkfarmen vi besökte kanske inte gav mig nya insikter, var det nog ändå lärorikt att få veta lite mer om räkindustrin som utgör en stor del av Ecuadors export. Därefter begav vi oss till Mangroveskogen som var de två dagarnas höjdpunkt. Vi åkte ut i kanoter, tog oss in i träsket/skogen och fick beskåda hundratals fåglar (dock inte lika många arter) som levde där inne. En riktig upplevelse var det i alla fall!

Bahia de Caraquez var vår rundresas sista stopp, men vi beslutade oss att åka tillsammans till byn Canoa som ligger ungefär 20 min därifrån för att få några dagar till att bara koppla av, sola och bada. Nu har vi delat upp oss, och var och en har åkt till sina praktikplatser. Ett stort tack till våra lärare Ingrid och Aili som har organiserat resan jättebra, samt varit stöd och brytt sig om alla. Ha det bra alla så länge. Vi syns i Sverige eller senare under resan. Hasta luego!

/Christopher E, Ecuadorkursen 2006-2007