VAD ÄR HUMANEKOLOGI?

Under andra halvan av 1800-talet, närmare bestämt 1866, formulerade den tyske biologen Ernst Haeckel begreppet ekologi för att beskriva samband i naturen. Ur detta växte ett nytt sätt att se på världen, ett sätt som bröt med den gamla mekaniska världsbilden som växt fram under 1600- och 1700-talen. Naturen var inte något man kunde likna vid en mekanisk apparat som kunde manipuleras fritt av människan. Istället var det en komplicerad väv av näringskedjor och samband.

Man insåg också i slutet av 1800-talet att människans aktiviteter påverkade naturen på olika sätt, och denna påverkan var inte alltid av godo. För att säkra ett samhälles fortbestånd behövde man alltså på ett helt annat sätt än vad man tidigare insett, ta hänsyn till vilken påverkan man hade på sin naturliga omgivning. Tyvärr verkar denna insikt ännu inte ha slagit igenom i vår västerländska civilisation.

I början av 1900-talet inspirerades en grupp sociologer vid Chicagouniversitetet av Haeckels idéer. De började tillämpa dem på mänskliga samhällsbildningar, till exempel städer, och placerade på så sätt in de mänskliga samhällena i sitt naturliga sammanhang. Den såkallade Chicagoskolan myntade under ledning av W. I. Thomas och R. E. Park begreppet "Humanekologi" för dessa studier.

På 60-talet kom Rachel Carsons bok "Tyst Vår" som en alarmsignal om att inte ens vårt industriella samhälle kunde sätta sig över naturen. Vi måste samarbeta med naturen, inte se den som en fiende som bekämpas på alla möjliga sätt.

I Sverige skedde under 70-talet ett ekologiskt uppvaknande. Så startade det nya akademiska ämne som fick namnet "Humanekologi" i Göteborg. En utgångspunkt för detta ämne var kraven på ett tvärvetenskapligt angreppssätt och en målsättning att få en helhetsbild av samhället och dess relationer till sin omgivning. Den traditionella uppdelningen vid universiteten i allt mer specialiserade ämnes-fack kritiserades. Man ville integrera naturvetenskap, teknik, samhällsvetenskap och humaniora.

För närvarande finns Humanekologiska institutioner förutom i Göteborg även i Lund och Umeå. Humanekologi som ämne finns förstås på flera andra ställen, som till exempel här på vår folkhögskola.


"Humanekologin handlar om samspelet mellan den samhällsbyggande människan och omgivningen. I ett globalt perspektiv är det frågan om samspelet mellan mänskligheten och biosfären. Biosfären erbjuder bl a en given resursbas och ett givet miljöutrymme (för utsläpp) ...

Genom människosläktets utbredning över hela jorden, genom människornas mångskiftande verksamheter och starka påverkan på allt annat liv och på jorden själv, så kommer humanekologin att fordra samarbete inte endast inom naturvetenskapen (medicinen inbegripen) utan också bland de vetenskaper som har till uppgift att studera mänsklig kultur och mänskliga relationer ...

Humanekologin har också en filosofisk relevans genom att den ger en nödvändig bas för livsåskådnings- och värdedebatt ...

Utifrån humanekologiska utgångspunkter kan man analysera utformningen av ett lands energisystem, dess industripolitik osv. Humanekologiska analyser leder ibland till ett radikalt ifrågasättande av olika myndigheters, företags, konsumenters och fackorganisationers handlingar. Detta ifrågasättande är, som sagt, radikalt, men det kan ofta inte inplaceras i den traditionella höger-vänster-skalan."

Emin Tengström, professor i humanekologi.